Beethoven som var tysk tonsättare och pianist, föddes 16 december 1770 och dog 26 mars 1827. Beethoven började bli döv sommaren 1801 och år 1818 var han helt och hållet döv vilket ledde till självmord eftersom han var så förtvivlad över sitt handikapp.
Ludwig van Beethoven har skrivit några kända verk som t.ex Für Elise. Även Ödessymfonin som sägs vara det mest spelade orkesterstycket är skrivet av Beethoven, de första takterna i Ödessymfonin har nog de flesta hört och känner igen. Det största verket enligt han själv var Nionde symfonin. Hans verk är till stor del komponerade för stråkinstrument men själv spelade han helst piano som han var känd för att vara skicklig på, hans musik är ofta dramatisk och är klassisk.
I ett av hans mest kända verk, ödessymfonin så kan man höra att stycket ändras vid 0:11 och går över till lite, inte gladare men mer energiskt kan man säga. T.o.m. 0:25 där det börjar bli mörkare toner. Vid 0:51 vänder det och blir någon typ av blandning som är mer lugn och som “går neråt” på så sätt att den blir lugnare och lugnare, och även tystare och tystare. Stycket ändras väldigt ofta och går uppochner i glada till mörka toner och från mörka till glada toner. När musiken blir gladare/mer energisk går musiken snabbare, och när den blir mörkare går den också långsammare. Den ändras också vid 3:30 och blir mer “neutral” sen vid 3:43 går musiken “uppåt” igen. 4:40 så blir det mer lugnt igen. 5:06 går musiken “uppåt” igen och blir mer glad, iallafall gladare än tidigare. Vid 6:00 blir den ganska lugn och går neråt i låten. I slutet är det ett energiskt slut som går väldigt “uppåt”, lite neråt och sedan är stycket slut.
Beethovens musik tillhör epoken Wienklassicism som är uppkallad efter huvudstaden i Wien i Österrike, där var den tidens största kompositörer verksamma. Wienklassicismens musik har sin grund i visor och dans och är ofta lättlyssnad. Denna musikstil är epoken mellan barock och romantik. Skillnaden mellan Wienklassicismens musik och Barockens musik är att Barockens musik låter mer glad och låter som att den innehåller mest stråkinstrument och flöjt medan Wienklassicismen innehåller mer bas och piano i sin musik. Musiken i Wienklassicismen är mer dramatisk. Barocken hade också en mer blandad och slumpartad musik som låter lite “rörig” jämfört med Beethovens där det känns mer som en berättelse som växter fram genom musiken. Romantikens musik är glad, svepande och rytmisk.
Det som är typiskt för denna epok var att det gjordes mycket klassik musik då, därav namnet Wienklassicism. Under denna epok gällde nästan helt och hållet homofonin - melodistämman är självständig medan resten av stämmorna tillsammans bildar harmonier.
Denna epoken varade från Haydns verk i slutet på 1770-talet till och med de verken från Beethovens mellanperiod vilket var ca 1815. Hans musik var inte bara under Wienklassicismen utan bidrog även lite till övergången av romantiken. Mozart verkade också mitt under Wienklassicismen.
Men när man pratar om övergången barocken-klassicismen var Joseph Haydn en av frontfigurerna. Men sedan när det blev Wienklassicism var det Ludwig van Beethoven som var frontfiguren i den epoken.
År 1813 var Beethoven som mest känd men där stod han också på tröskeln till sitt fall inom musiken. Trots att han blev helt döv de sista åren så fortsatte han att komponera musik, denna tid präglades dock av isolering och sviktande hälsa, som påverkade hans musik och hans tid då han var som mest känd.
Man hör att Ödessymfonin är en stycke som går väldigt mycket upp och ner. Det är först väldigt dramatiskt och senare i låten låter det mycket mindre dramatiskt, och så fortsätter det rätt så mycket så, att jag kan känna att det nästan låter som att stycket går om och om igen. Men man kan också höra att där är små ställen som ändras hela tiden och blir lite mer dramatiska ju längre in i stycket som man kommer, och därmed hör man de små ställen som den ändras på. Även att vissa ställen är mer starka och att vissa ställen är mer en motsats till det, d.v.s, väldigt svaga och ibland hörs det knappt någon melodi. De ställen där det blir mer dramatiskt, går också musiken snabbare. Det gör den även när det är någon gladare bit. Emellan vissa stycken är musiken mer “neutral” och då hörs den knappt alls. Men allra sist i stycken går musiken först “uppåt” och sen, utan att musiken knappt tonas ut, går melodin direkt ner i ett slut.
Källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar