På kvällen sa jag godnatt till pappa och gick och lade mig. Jag gick upp för trappan till mitt rum. Den knarrade lite. Men jag gick snabbt uppför den knarrande trappan så att jag slapp höra det där hemska knarrandet mer. Jag gick rakt fram till min garderob och började leta fram mitt nattlinne, det med rosa kaniner på. Jag tyckte igentligen att det var töntigt men såå mysigt. Intill mitt rum var det en liten toalett, jag gick in till den när jag hade tagit på mig mitt nattlinne. När jag var klar gick jag och lade mig jag var så trött att jag trillade i sängen, men jag kunde inte somna konstigt nog. Jag hade aldrig trott att det var möjligt så trött som jag hade varit för en halvtimme sen. Men det var det, det var på riktigt. Jag kunde inte somna. Inte idag. Inte inatt. Inte just nu. Jag var vaken i flera timmar, men tillslut så somnade jag ändå. Man det dröjde inte länge, en halvtimme, efter att jag hade somnat så började jag att höra konstiga ljud från under våningen, ovanför, på sidorna....ja, jag kunde inte skilja på var de konstiga ljuden kom ifrån. De slutade, jag låg vaken, men jag var hemskt trött! På morgonen vaknade jag av en solstråle kom imellan mina tunna, lila gardiner. Jag bara vände på mig men tillslut så masade jag mig upp ur sängen ändå. Pappa stog i köket och gjorde frukost när jag kom ner. -Godmorgon Ellinor, sa han till mig, har du sovit bra?-mmm..svarade jag bara och började att hälla upp varm choklad i en mugg. Jag gick till kylskåpet och tog fram yoghurt. Jag bara tittade in i det nästan tomma kylskåpet.- är det något eller? frågade pappa mig. Jag brydde mig inte om att svara. Jag visste att han hade glömt att handla. Det gjorde han jämt. Jag suckade och gick till bordet med min yoghurt och varm choklad. -Du är ovanligt tyst idag, sa han. -Nej, det är jag väl inte, sa jag och försökte att låta vanlig. Men det var inte som vanligt. Frågorna snurrade runt i mitt huvud. Det kunde ju inte ha varit spöken, för jag tror inte på spöken. inte längre, bara när jag var fem trodde jag på spöken lite. Så jag undrade vad det hade varit som lät så konstigt kvällen innan. Jag funderade på att fråga pappa om han hade hört något men jag visste att det inte var lönt. När jag, en halvtimme senare, gick upp på mitt rum för att byta om. Jag tog på mig ett par slitna jeans byxor och en långärmad stickad tröja. Jag gillade den tröjan för att den var turkos och det var min favoritfärg. Jag gick ut på verandan och satte mig. klockan var halv tio och ett fint röd-gult-orange sken fanns på himlen. Jag undrar om jag inte råkade att somna, för när jag öppnade ögonen igen så var jag helt plötsligt i soffan. Jag blev så överraskad så jag höll på att trilla av! När jag sen gick upp på mitt rum tänkte jag att pappa måste bara göra något åt den knarrande trappan. Jag stod bara inte ut längre! Jag slängde mig på sängen. Mitt ända gosedjur som var en söt giraff (tyckte jag) hade jag haft sen jag var...ja, så länge jag minns faktiskt. Men det var det ända jag hade. Då hörde jag det...Det knarrade överallt ifrån, det hördes faktiskt lite läskiga ljud också. Jag satte mig upp i sängen. Då hördes det igen! En massa ljud som jag hade hört innan...Jag rusade ner till pappa som stod i köket. -Pappa!, sa jag, det hördes läskiga ljud från vinden, mitt rum, och, jag väntade lite för att lugna ner mig, och överallt ifrån! Pappa trodde inte mig så hela dagen gick jag och undrade över en massa saker. På kvällen gick jag och lade mig som vanligt klockan 22.00. Men jag kunde inte somna som vanligt. Den här natten var det samma sak som de andra nätterna, det hördes ljud. Nu stod jag inte ut längre. Jag sprang ner för den knarrande trappan ända in i vardagsrummet där pappa satt och kollade på TV. -Pappa!, sa jag, du måste lyssna nu. Jag hörde ljud från mitt rum och det har jag gjort hela tiden ända sen att vi flyttade in här!- Oj, sa han, ja då går vi väl upp till dig och kollar om där finns något. Jag tänkte att jag måste säga till honom om trappan när han ändå är där. Jag gick, pappa följde efter. När vi var utanför mitt rum släppte jag förbi pappa in i mitt rum. När vi kom in så gick vi runt en stund i mitt rum. Men då hördes det igen. Pappa stapplade bakåt, men då hittade han konstigt nog en dörr som jag aldrig hade sett förr. -Wow! sa jag, tänk att jag aldrig hade märkt den förr! Inifrån dörren hördes ljuden igen. Pappa öppnade dörren försiktigt. Låt det inte vara något läskigt! tänkte jag för mig själv. Där, mitt på golvet innanför dörren satt en liten mager kattunge. -Åååhh så söt!, sa jag. -Undra hur den har kunnat klara sig, sa pappa med ett litet leende. -Får jag behålla henne?, frågade jag. Pappa log och nickade. -Ååå ja!. Jag gick och närmare och hämtade kattungen. Den hade silkesmjuk päls som var lite smutsig men det brydde jag mig inte om. Jag gosade med den hela vägen ner i köket. Jag tittade på den länge sen sa jag:- Jag går och tvättar henne. Medans jag tvättade henne, för jag såg att det var en hon, så funderade jag på vad hon skulle heta. När jag kom ut igen till pappa i köket frågade han om jag hade bestämt något namn på den. Jag funderade inte en sekund. -Sweetie! sa jag som om jag hade vetat det hela tiden. Sen den dagen har det alltid varit lugnt hemma hos familjen Karlsson!
SLUT!;D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar